Jag vill börja med att fråga hur allt började för dig en gång… så min först fråga blir hur va du som barn?
Som barn var jag den totala motsatsen till mitt nutida jag; tystlåten och blyg, satt mycket i mitt rum och ritade eller läste. Om du tittar på dig själv som barn och reflekterar över att vi sitter här idag – vad tänker du då?
Jag tänker att jag kämpat länge och konsekvent för att övervinna rädslor för att vara den jag är idag.
Har det varit ett självklart val för dig att landa här? Eller finns det tillfälligheter som lett dig hit?
Det var nog självklart att jag ville bli konstnär, och drömmen och drivkraften har alltid funnits med mig. Men det var inte helt självklart att det skulle bli textil jag skulle hålla på med. Jag har till viss del haft med mig ett intresse hemifrån för teckning och sömnad som förmodligen öppnat upp mitt intresse. Båda mina föräldrar är intresserade av kreativitet, historia och kultur så det har nu när jag tänker efter påverkat mig starkt. Men det var långt ifrån självklart att man skulle hålla på med det i sitt yrkesliv.
När bestämde du dig för att utbilda dig och hur valde du väg?
I mellanstadiet började jag intressera mig för kläder och att rita kroppar och modeskisser, så när det var dags för gymnasieval var en estetisk linje det självklara valet (För mig. Mina föräldrar ville gärna att jag skulle gå natur). Men så blev det inte utan jag valde mode- och textilprogrammet på Fässbergsgymnasiet i Mölndal. Nu i efterhand tänker jag att Schillerska kanske hade varit det mest naturliga valet men vi var fem kompisar som valde Fässberg och jag tror jag tänkte att det skulle vara roligt och tryggt att plugga ihop.
Vad var det bästa men kanske också det sämsta med dina utbildningar?
Åren på Textilhögskolan och HDK-Valand var fantastiska med många utvecklingsmöjligheter och hjälpsamma lärare. ESMOD däremot var tre tuffa år, jag var väldigt ung, 20 när jag började och 23 när jag gick ut och försökte hitta min plats i en tuff miljö. Idén i modevärlden att man förbereder sina elever (eller anställda) för branschen är förlegad och ogynnsam för en människas utveckling. Just den här skolan har nog förändrats mycket sen jag gick där men mentaliteten lever ju kvar på många ställen i världen, även i Sverige.
Finns det något du saknar när du tänker tillbaka på dina utbildningar och nu när du står på egna ben?
Kanske att få hjälp att förstå hur det går till när man söker offentliga uppdrag. Men å andra sidan så är det fullt fokus på att arbeta med sitt och man har egentligen varken tid eller lust att spendera tiden på administrativt vetande.
Kan man säga att du idag är både textilkonstnär och entreprenör, eller hur definierar du dig, eller behöver man definiera sig?
Ordet entreprenör är väldigt främmande för mig, jag tänker på någon som drivs av ett vinstintresse och för mig kan det inte vara ett fokus i konstnärskapet för det skulle göra att jag riktar mitt fokus utåt istället för inåt. Däremot tänker jag att man som entreprenör är orädd och har ett oerhört driv, trivs bra med människor och inte rädd för att ta initiativ för att nå sin vision, och det tycker jag att jag kan känna igen mig i. Just nu i livet är det viktigt för mig att definiera mig som textilkonstnär, det gör mig modig att välja rätt. Även om mitt arbete är varierande faller allt under den titeln.
Hur ser du på det? Finns det någon motsättning i förhållandet? Eller ser du bara möjligheter?
Jag tänker att olika situationer kräver att man tar fram olika sidor hos sig själv. En motsättning kan vara att textilkonstnären Statira gärna sitter i sin ateljé utan att vilja ha kontakt med omvärlden men att när det är dags för olika uppdrag måste den mer företagsamma sidan komma fram. Jag kan tycka att det är roligt och även skönt att jag kan svänga mellan olika roller men det tar fokus och ork från ateljéarbetet att bli avbruten.
Efter att du lämnat dina studier bakom dig – finns det ngt som överraskat dig? Varit svårare eller enklare än du trodde som student?
Det har förvånat mig att arbeta med textila installationer som en gång var så abstrakt för mig och något jag inte hade en aning om hur jag skulle kunna leva på är det som folk verkar vara mest intresserade att anlita mig för. Jag trodde efter att jag gått ut Textilhögskolan att det var väv jag skulle hålla på med.
Saknar du något för att komma vidare i din utveckling?
Jag hade gärna velat komma i kontakt med någon som är intresserad av att utveckla skulpturala material för offentlig miljö. Det är något jag inte kunnat släppa än då jag har många idéer för vävda utsmyckande och funktionella material.
Jag tänker att det är en utmaning att hitta vägar fram i sitt konstnärskap och entreprenörskap, precis som det faktiskt är för många kreativa enmansföretag, hur ser du på det?
Ja det är en utmaning men också väldigt spännande. När jag gick ut min master från HDK-Valand visste jag inte hur det skulle gå men flöt med strömmen lite. Jag var noga med att tacka ja endast till uppdrag som kändes bra. Ju mer av en sak du tackar ja till desto mer av den saken kommer din väg, samtidigt testar jag fortfarande olika projekt så jag kan förstå vad som passar just mig för att skapa ett medvetet liv jag kan vara tillfreds med. Jag strävar efter en behärskad variation. Hämmar det dig i ditt uttryck att behöva tänka – jobb, pengar ska in? Eller känner du dig fri i ditt skapande? Jag är både vikarierande textilslöjdlärare och utför sömnadsarbeten ibland, men oavsett vad jag gör ser jag till att det ligger hyfsat nära det jag vill hålla på med så att jag inte lägger min energi på sånt som känns meningslöst. Men det kan som sagt vara frustrerande att förlora ateljétid. Sen kanske du inte kan leva ett just ekonomiskt rikt liv som konstnär men du har en möjlighet att leva ett rikt liv på så många andra sätt genom resor, residens, utställningar, projekt med kollegor/vänner, arbeta med och göra konst.
Om du får drömma, vart befinner du dig då om 5-10 år.
Jag planerar inte så långt fram, det tycker jag känns läskigt, jag försöker göra val som känns rätt här och nu. Däremot har jag en tanke med vad jag vill resten av detta året och början på nästa. Även om det i perioder kan vara väldigt jobbigt med oro eller nervositet inför olika situationer så är jag hoppfull och har tillit till att jag löser saker och ting på vägen. Och ju mer jag väljer att göra idag som är i linje med vem jag är desto säkrare kan jag vara på att det även känns bra om 10 år.
Hur ser du på ett event som Vårslöjd – att medverka här? Vad tar du med dig hem efter den här helgen?
Jag tycker verkligen ett event som vårslöjd är upplyftande och en bra grej för staden. Hantverkskonsulenterna VGR har gjort ett fantastiskt arbete med att planera och genomföra Vårslöjd och resultatet blir att människor, hantverkare och konstnärer från olika fält möts, har trevligt, stöttar varandras verksamheter och knyter nya kontakter. Att det arrangeras centralt på en historisk plats som Remfabriken gör det extra speciellt.
Stort tack för din medverkan och vårt samtal och varmt lycka till framöver, jag ska med spänning följa din resa.